Veckans dragning v.26 (:

Det fick bli ett tidsinställt inlägg men nu kör vi igång veckans dragning igen och jag har redan dragit kortet och idag ska jag berätta om min favoritlesak som liten, vilken var den?
 
När jag var liten gillade jag likt alla barn att gå i leksaksaffärer men jag har aldrig varit så förtjust i leksaker vad jag kommer ihåg (jo måhända dockor) Däremot var jag väldigt väldigt väldigt förtjust i gosedjur och jag hade mängder av de så till slut satte mamma stopp för nya inköp. Jag kollade alltid efter mjukisdjur i varenda butik jag gick i och när jag till slut inte fick fler började jag tillverka de själv för då kunde ju liksom ingen säga något. (Det var för övrigt så mitt intresse för sömnad började och jag har sytt många djur sedan jag började.
Varför jag tyckte så mycket om mjukdjur kan tyckas vara svårt att svara på men det är det faktiskt inte för att för mig så var de som levande varelser de hade en själ i mina ögon och blev liksom kompisar till mig när ingen annan kunde leka eller.... då lekte jag liksom med de, samtidigt som de gav mig tröst och trygghet, det betydde mycket för mig. Jag hade en cihuaua i en lila sametsväska som jag såg i leksaksaffären några månader innan jul och då ville jag ju köpa den direkt när jag såg den men mamma tyckte att jag kunde önska mig den i julklapp.  Jag blev rasande och tänkte att jag kommer aldrig få den. Men när jag öppnade paktet på julaftonmorgonen det året så låg den där i och jag blev förstås överlycklig. Jag döpte honom till Kinro och den hunden skapade många härliga minnen. 
 
Nu förtiden har mjukdjuren fått gå åt sidan lite mer vilket säger sig själv för jag är ju nästan 20 år. Men en som är relativt ny i "gänget" släpper jag inte. Nu för tiden är min eviga följeslagare Ida. Jag fick henne av pappa för 2 år sen och när jag ibland känner mig ensam så tittar jag på henne och känner mig genast lugn. Hon vaktar mig, också tänker jag ofta på min älskade pappa när jag tittar på henne. Det blir som att han kramar mig genom
henne när jag är i Kristiansad tex och han inte kan ge mig en kram lika lätt som annars och det är n härlig känsla.att veta att Ida finns där då.
 
 
 
 
Jag lyckades rota fram Kinro ur mina gömmor...... Vilka minnen den här hunden frambringar! =) <3
 
 
 
 
Här sitter Ida på sin egen stol! =) <3
 
 
@COPYRIGHT PRIVAt!!!!
 


Kommentarer
Postat av: Mamma

Vilket fint inlägg ❤️❤️❤️

Svar: tack! =) <3
elin Hansson

2017-07-03 @ 23:45:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0