Till minne av coronapandemins offer
De flesta kungliga nyheterna den senaste veckan har handlat om Storbrittannien, prins Harry och Meghan men idag tänkte jag att vi istället skulle rikta fokuset och stanna här hemma i Sverige. Idag har det gått ett år sedan Sverige rapporteraide in det första dödsfallet som skedde till följd av det här hemska viruset. Det är helt obegripligt när man tänker på det att det pågått ett över ett år långt isolerat helvete för det är så jag ser det. Även om vi har haft det betydligt bättre än många andra länder (och jag tror att jag mer eller mindre talar för hela befolkningen när jag säger att det tär något enort på både kroppen men framförallt rent psykiskt att bara sitta inne varje dag och mycket sällan få byta miljö. Att dag efter dag få höra nya restriktioner som man sedan dessutom får höra att inte ens de som instiftat de lever efter Att se att folkhälsomyndigheten och regeringen håller presskonferens efter presskonferens med nya tunga lagar om social distansering och när skolorna ändå ska ha öppet och eleverna tvingas gå dit för tidigt och utsättatas för smitta medans det är krav på att personer som kan a arbeta hemma ska göra det. Kraven på munskydd i kollektivtrafik och som man ser när man är ute ändå inte efterlevs. Den svenska regeringens sätt att skydda tex läraare genom att införa att de ska munskydd på sig vid undervisning i skolan men eleverna inte erbjuds någonting, det drar ner humöret och jag känner mig väldigt mycket argare nuförtiden. När man tänker på det och ser det såhär så är det inte konstigt att vi fortfarande dras med smittspridningen, sverige skulle ha varit mycket striktare från början men som i så mycket annat tycker jag att vi återigen framstår som lite heaven on earth och emellanåt lite för mycket heaven ibland.
Jag tror inte det undgick någon som läser detta nu att jag är mycket upprörd men när man ges tid för reflektion över den här typen av saker så inser man hur mycket en sådan här sak sliter på hälsan och hur dåligt man faktiskt kan må av social distansering i det långa loppet. Man inser hur viktig den sociala bidten av livet faktiskt är och utan att det finns något jobb eller eller någobn skola som de flesta går till, hade det sociala behovet uppfyllts då? Hade människan blivit lycklig av att gå hemma alltid och bara göra vad hon han ville? Svaret är nej: Det tror jag inte. Människan skan behöver det sociala för att må bra, arbete osv. Men nu har vaccineringen kommit igång och vi börjar sakta (notera att jag skriver sakta) men ändå säkert kunna se det där ljuset i tunneln som vi alla längtar efter men tänk att det skulle ta över ett år!? (inte heller trodde jag att jag någonsin skulle behöva uppleva en sådan typ av kris)
Idag hedrade kungafamaljen alla de som fallit offer för virset genom att delta i en minnesceremoni i drottningholmsslottskapell. Kungaparet, prinsessan Christina och hennes man Tord och prins Carl Philip och prinsessan Sofia (som vi har fått se vid väldigt få tillfällen sedan graviditeten blev känd av förklarliga skäl) men hon närmar sig förlossning, det dröjer nog inte länge innan hon blir trebarnsmamma) klev in och närvarade i Victoria och Daniels ställe som inte kunde närvara för de har också fallit offer för "Monstret med makt". De har insjuknat med milda symptom på Corona och kunde därför inte närvara.

Foto: Jonas Borg, Kungl. Hovstaterna / Jonas Borg, The Royal Court of Sweden