Elins

Jag har alltid sagt att människan är en koplicerad varelse vilket stämmer. Som människa i dagens samhälle har det någonstalns blivit undangömt och glömt att man ska säga som man tycker i större sammanhang men också såklart små. Istället förväntas man hålla masken och visa en "god min" inför andra för att inte visa sig svag. Det kan ju bli fel om man gör det. (svagheter ska man inte visa tycker somliga) Jag däremot, tycker att det är en styrka det är en styrka att visa hela människan också det sårbara jag:et. så hur kommer det sig att inte alla kan göra det? Jag vet inte, har ställt mig den frågan har jag ställt mig i hela mitt liv men tycks inte nu iallafall komma till rätta med det. Det kan nog bero på mycket speciellt nu när sociala medier är så dominerande. Det är nog där i Ideologin ligger att man inte ska visa sina svagheter, man kan ju inte visa upp det som inte är bra för omvärlden. Jag finner mig i mycket här i världen men att inte visa sina svagheter finner jag mig inte i och att jag tycks vara någon som man inte kan pata med är ännu värre, frågan är om det är en styrka eller rentav feghet? Jag skriver inte detta för att få folk att undra men jag skriver det för att jag behöver skriva av mig efter mer eller mindre en skitdag och då dök den här tanken också upp. Behövde skriva ner den, känner mig lite bitter, känns inte som att detta har hänt men det har hänt: Hur kommer det sig att man inte vågar prata med berörda människor i vissa situationer? Varför ska man gå till andra och prata som inte vet något egentligen medans den som behöver veta kanske inte får veta något? Det kommer jag förmodligen aldrig kunna lista ut eller få reda på för den delen, det är väl bara så människan fungerar för att det är en komplicerad varelse på jordens yta är ingen underdrift men varför är det på ett visst sätt? Jag undrar..........