2019: "prövningarnas år"

Klockan är snart 00.00 och slutet på "10-talet" är snart bara lite drygt 24 timmar kvar. Jag brukar välja att summera det gångna året det precis innan det nya börjar men nu tänkte jag faktiskt vända på det. 
 
2019 började tungt för mig privat, den 10:e december förra året förlorade tyvärr min fina lilla morfar sin  kamp mot cancern (och där har ni också svaret på varför jag inte okar skriva inlägg om nobelfestesten),  Det är en väldigt tung dag och då känner jag inte att jag orkar gråtta ner mig i fin mat, glitter, glamour och fina klänningar.
(Jag kan inte svara på om jag någon gång kommer orka blogga om nobel igen, det får jag ta år för år men för varje år som går så ändrar väl sorgen skepnad så det är mycket möjligt att jag orkar igen i framtiden)
 
Merparten av mitt 2019 har alltså varit präglat av sorg men ljusa stunder har såklart också funnits. Jag har klarat av fler milstolpar i livet som att jag äntligen slutat skolan  och flyttat hem igen. "fick ju ta studenten" igen och därmed också känna friheten som det innebär att man slutat plugget men den har inte alltid varit så lätt att hantera. Ilskan över att ha 2 funktionshinder och begränsad förmåga att ta sig ut på egen hand har verkligen kommit ikapp mig under 2019. Min berondeställning till andra människor (syftar då på mina personliga asisstenter men också mina föräldrar sin behöver finnas där och hjälpa mig utanför assistentens aktiva arbetstimmar har verkligen prövat mig och det har jag också skrivit en artikel om som jag hoppas kommer upp på jobbets hemsida någon gång i Januari så då får ni gärna gå in och läsa den. Man skulle verkligen kunna beskriva år 2019 som prövningarnas år för jag har fått ta svåra men ganska avgörande beslut men man får inte glömma att jag faktiskt skrattat otroligt många gånger också. Jag har varit och sett mängder av bra konserter skrivit många bra och klyftiga texter, jag fick en ny rullstol (äntligen en svart) vilken enorm befrielse det var att bli av med min metallicblåa följeslagare sen gymnasiet) Även om det gått långsamt har jag också kommit en bra bit på vägen gällande mina planer på att åka till London men att planera en resa tar lite tid och när man dessutom behöver ett antal människor som följer med och hjälper mig så är det inte helt lätt men jag hoppas verkligen att det kan bli av under 2020. (Tyvärr hann jag inte till Abba-muséet i Stockholm men det blev bra ändå) Sen gick jag ju också för första gången i mitt liv till  ett medium, jag tror ju på sådant så det var spännande och jag fick definitivt mersmak, skulle vilja uppleva det igen. Det är nog den häftigaste upplevelsen jag bär med mig under 2019 plus att se hur både bloggen och youtube- kanalen rört sig framåt att känna den stoltheten  när jag ser de växa lite mer för varje vecka det är fantastiskt att uppleva jag vill ju nå ut till så många människor som möjligt med det jag skriver och att jag gör det såpass som jag ändå känner att jag gör  och att jag har så många prenumeranter och visningar på min youtube-kanal  för det bevisar att jag når ut till väldigt många av er vilket är väldigt stort för mig och gör mig gladare än vad jag tror att jag någonsin kommer att kunna uttrycka ord. Det rätta ordet för allt detta jag skrivit nu är trots en del motgångar och tuffa stunder är "Tacksamhet  över livet". Bättre sätt att avsluta en årsresumé (och ett decenium!) på än så finns väl knappast? 
 

Om

Min profilbild




RSS 2.0