tillit........
Hur kommer det sig att tilliten till en del människor är svårare att finna? Ännu en ganska filosofisk tanke från mig jag vet men ettjag har funderat på det där, vad är det egentligen som gör att människan har svårt att lita på varandra och varför upplever man rent av rädsla när man möter vissa människor? Liksom det förra inlägget jag skrev kan man nog aldrig få svar på det eftersom det är abstrakt. I tider som dessa är tillit extremt viktigt. Det är viktigt därför att i ett samhälle som dagens kan man inte ta tillit förgivet, det är långt ifrån självklart. Tillit som alltid borde och mer eller mindre så alltid varit en själcvklarhet attv lära i skolverksamhet eller i barnets unga år är inte längre det. Jag tänker på likabehandlingsplanerna i skolan och jag tänker på såväl vardagligt folk som myndighetspersoner och politiker. Trots detta tycks inte lika behandling vara lika viktigt längre och därmed är inte tillit det heller för att de två går hand i hand. För hur ska man kunna känna tillit till den här världen om man upplever en viss exkludering om man brottas med rädslan att myndighetspersoner och att samhället ska "syna en i sömmarna" uppifrån och ner och där med kunna avgöra ens lämplighet i en del situationer, lämpligheten till ett liv som de flesta möjligheterna till det man drömmer om? Oman lever med en rädsla arr ens förutsättningar ska förstöra andras uppfattning om vad man är lämplig till?
Hur ska då tillit kunna bli viktigt och på riktigt igen, hur ska man då våga kasta sig ut i "det okända"..... någonsin.......? Det vet inte jag men jag funderar ständigt på det och hoppas att jag någon gång kommer att få svaret på den frågan.